Sky Dive!
Sa onsdagen den 26e april 2012 hoppade jag, Josefin Palm, fran ett flygplan!
Hur gick detta till da. Jo det ska jag beratta! Fick stiga upp valdigt tidigt for att bli upplockad pa centralstationen i Sydney kl 6.45 pa morgonen och sedan fa skjuts en bit utanfor staden dar hoppen gors. Chafforen var en trevlig engelsman som kunde saga manga anvandbara meningar pa svenska, till exempel: visa pattarna! Han berattade att han hade bott tillsammans med en svensk kille i fyra manader och att han ska aka till Sverige i augusti i ar. Jag sa at honom att han kommer bli valdigt popular i Sverige om han anvander sin svenska val...... Forutom mig sjalv fanns det ytterligare tre passagerare i bilen, Tom (en av instruktorerna) och tva tjejer fran Schweiz. Det var femte gangen de akte den har vagen for de andra fyra gangerna hade deras hopp blivit installt och denna dagen var deras sista chans for de skulle flyga hem den kvallen! Fingers crossed! Jag hade ingen lust att aka ut dit utan att fa hoppa!!!
Saa val framme pa "kontoret" (som var i ett stort talt..) fick vi fylla i nagra sista papper och betala en sista avgift. Sen satta oss i minibussen igen och aka till flygplatsen! Pa vagen dit fick jag veta att min tandempolare i det har hoppet skulle bli Tom som hade akt med oss fran Sydney. Puhu.. Han verkade bra! Och lugn och saker!... Inget kan ga fel.. eller?
Sa vi var tre stycken radda tjejer som skulle hoppa fran 14 000 feet. Hogsta hoppet man kunde valja pa. Och tre snubbar, en var, som vi skulle hoppa med. Flygplanet sag ut att rymma ungefar tva personer... Men vi klamde in oss alla sex plus piloten (som var en snygg tjej i min alder.. nice jobb!) och akte ivag, eller flog ivag! Uppat, uppat... Jag och Tom satt langst fram i planet, bredvid piloten, med ryggen mot fardritningen. Tom pekade ut nan flod, bergen, och sydney... jag var inte sarskilt intresserad. var mest nervos och ville knappt titta ut!
Val uppe pa 14000 feet (kandes som en evighet innan vi kom dit..) var det dags att hoppa! Forsta tjejen ut med sin hoppkompis. Svish sa var hon borta! Sen andra tjejen ut lika fort! Och sa var det min tur. Bra. Luta huvudet tillbaka mot Toms axel.. satt fotterna under planet.. boj dig bakat som en banan nar vi hoppar. Klart! Nej allt det dar hann jag inte tanka.. vi bara hoppade!!!! WHAT!?! Det kandes helt sjukt.. 220 km/h foll vi i i 60 sekunder... det brusade i oreonen. och sen tystnad!! "Vilken tur att skarmen vecklades ut som den skulle" sa Tom. Ja tankte jag alldeles for forstummad for att kunna svara honom. Vi seglade ner mot marken, sakta men sakert. Tom pekade ut nagra fler sevardheter och lat mig styra lite. Sen tog han over och vi landade mjukt pa rumpan pa marken. Tillbaka i verkligheten igen!
Mycket bra upplevelse! Gor mer an garna om det! :D
/J
Hur gick detta till da. Jo det ska jag beratta! Fick stiga upp valdigt tidigt for att bli upplockad pa centralstationen i Sydney kl 6.45 pa morgonen och sedan fa skjuts en bit utanfor staden dar hoppen gors. Chafforen var en trevlig engelsman som kunde saga manga anvandbara meningar pa svenska, till exempel: visa pattarna! Han berattade att han hade bott tillsammans med en svensk kille i fyra manader och att han ska aka till Sverige i augusti i ar. Jag sa at honom att han kommer bli valdigt popular i Sverige om han anvander sin svenska val...... Forutom mig sjalv fanns det ytterligare tre passagerare i bilen, Tom (en av instruktorerna) och tva tjejer fran Schweiz. Det var femte gangen de akte den har vagen for de andra fyra gangerna hade deras hopp blivit installt och denna dagen var deras sista chans for de skulle flyga hem den kvallen! Fingers crossed! Jag hade ingen lust att aka ut dit utan att fa hoppa!!!
Saa val framme pa "kontoret" (som var i ett stort talt..) fick vi fylla i nagra sista papper och betala en sista avgift. Sen satta oss i minibussen igen och aka till flygplatsen! Pa vagen dit fick jag veta att min tandempolare i det har hoppet skulle bli Tom som hade akt med oss fran Sydney. Puhu.. Han verkade bra! Och lugn och saker!... Inget kan ga fel.. eller?
Sa vi var tre stycken radda tjejer som skulle hoppa fran 14 000 feet. Hogsta hoppet man kunde valja pa. Och tre snubbar, en var, som vi skulle hoppa med. Flygplanet sag ut att rymma ungefar tva personer... Men vi klamde in oss alla sex plus piloten (som var en snygg tjej i min alder.. nice jobb!) och akte ivag, eller flog ivag! Uppat, uppat... Jag och Tom satt langst fram i planet, bredvid piloten, med ryggen mot fardritningen. Tom pekade ut nan flod, bergen, och sydney... jag var inte sarskilt intresserad. var mest nervos och ville knappt titta ut!
Val uppe pa 14000 feet (kandes som en evighet innan vi kom dit..) var det dags att hoppa! Forsta tjejen ut med sin hoppkompis. Svish sa var hon borta! Sen andra tjejen ut lika fort! Och sa var det min tur. Bra. Luta huvudet tillbaka mot Toms axel.. satt fotterna under planet.. boj dig bakat som en banan nar vi hoppar. Klart! Nej allt det dar hann jag inte tanka.. vi bara hoppade!!!! WHAT!?! Det kandes helt sjukt.. 220 km/h foll vi i i 60 sekunder... det brusade i oreonen. och sen tystnad!! "Vilken tur att skarmen vecklades ut som den skulle" sa Tom. Ja tankte jag alldeles for forstummad for att kunna svara honom. Vi seglade ner mot marken, sakta men sakert. Tom pekade ut nagra fler sevardheter och lat mig styra lite. Sen tog han over och vi landade mjukt pa rumpan pa marken. Tillbaka i verkligheten igen!
Mycket bra upplevelse! Gor mer an garna om det! :D
/J
Kommentarer
Trackback
