Söndagen den 3e november
Bilen, Daniels ute (pick-up), blev överhettad så att vi fick stanna och låta den svalna av tre gånger längs med vägen. Vi kom inte ens enda fram med den utan vi fick ge oss, parkera vid en pub när vi hade ungefär 20 minuters väg kvar. Där väntade vi en stund på Rachel och Reece som kom till vår undsättning och skjutsade oss sista biten till stranden.
Nere på stranden var alla andra redan på plats. Vi kånkade våra saker i den mjuka sanden och möttes av två glada hundar som ville eskortera oss sista biten.
De andras bilar stod parkerade på rad i sanden och två partytält var uppställda nära vattenbrynet. Vi anslöt oss dit, korkade upp första ölen och slog oss ner i solen för att njuta av vår första stranddag i Australien!
Mitt i allt solande, badande, fiskande och slappande såg vi plötsligt något, något större som bröt vattenytan bara 30 meter ut ifrån stranden. Vi hann inte se vad det var så vi fortsatte spana utåt, skuggade våga ansikten mot solen med våra händer, kisade, rädda för att blunda och missa något. Då dök det upp igen. Konturen av en böjd rygg, med en spetsig fena, som graciöst krökte sig över vattenytan innan den försvann ingen. En delfin!!
Resten av dagen fortsatte att vara helt fantastisk trots något kyliga vindar och ett par små regnskurar. Solen dominerade ändå hela dagen och vattnet låg spegelblankt på havet.
Daniels kompisar, som vi var där med, är en brokig skara. Kärnan är hans arbetskollegor med respektive och barn, svärföräldrar, syskon, kusiner och andra vänner och bekanta.
Ingen av oss ville avsluta dagen och åka hem. Men när solenedgången hade kommit och gått var vi tvungna att packa och dra!
/ J
Kommentarer
Trackback
